Kungaparet har varit i Rom och ätit middag...

vilket väl i och för sig inte skulle få mig att lyfta på ögonbrynet. Tillhör själv en av de lyckligt lottade som fått göra det. Ätit middag i Rom alltså. En klar skillnad mellan "oss och dom" framgår med tydlighet i en liten artikel i SvD 27 mars. För att bjuda folk på mat - om man är svenskt kungapar - krävs ett litet medföljande Herkulesplan, som kan frakta mat, tallrikar, bestick, dukar etc. En last på två ton, för att bjuda hundra personer på mat!!! Det enda de inte fick med sig hemifrån var pepparkorn, står det att läsa.
Nu var det visst både finans- OCH klimatkris. Nåt som bara vi allmoge ska ta i beaktande när det gäller våra levnadsvanor. Helt klart faller alla sådana hänsyn på skam när personer "av börd" ska ut och fröjda. Vilket jä-a trams! Bara det att släpa med sig vin - från ett land som importerar dylikt - till ett land som självt producerar utmärkta varor. Snacka om att de flaskorna är beresta.
Vore jag inte i favör för republik hade jag blivit och bättre skäl att kraftigt skära ner på apanaget kan man inte få.

Hallå Wanja!
Om man är LO-ordförande OCH ordförande i Europafacket OCH innehar cirka 26 styrelseuppdrag i övrigt, så är det ju inte konstigt att man kan missa lite bonus-utbetalningar i miljonklasser till småpåvar någonstans.... eller? Det är ju så förbannat mycket papper att läsa. Fråga en som vet... Man hinner ju knappt läsa dagordningarna innan mötena sätter igång. Ja, bara att komma ihåg vilken tid och på vilken plats man ska vara, å vilken styrelse man befinner sig i... bara det är en jäkla pärs. Klart man blir lättlurad. Man har ju sånt ansvar, ja, för medlemmarna. Ska man tänka på LOs alla medlemmar, ja hela Europas...herregud va´med celler går det inte åt där. För att inte tala om alla medlemmar som har kastat in medlemsskapet, ja - då förstår ju minsta barn att nån liten mille här och där...ska det verkligen behöva tjafsas om det?! va´ f-n, det vet väl alla att det är skitsvårt att få ut försäkringspengar - å pensioner, well det är ju för tusan finanskris!!!
Hallå Waja, vakna, du har landat , i Sverige.

...ja det är våren...
häromdagen planterade jag mina uppkomna blomfrön i rediga krukor, så nu står de överallt, i fönstren, på stolar 0ch väntar på att få komma ut. Å vem gör inte det. Provsatte mig själv en stund på balkongen - men direkt solbränd dröjer det några dar till innan jag blir där, om man så säger.
Katolska kyrkan fortsätter sina fantastiska uttalanden. Nu senast att kondomer skulle påskynda hiv/aids. I vilken värld lever dessa herrar, undrar man. Att det är i en helt egen har man ju förstått, men i vilket århundrade vore kul att veta.
I en egen värld verkar ju också våra högavlönade och bonusstinna finansmänniskor befinna sig. Om man tjänar sju miljoner om året och får ett påslag på ytterligare två, är det då synd om en om man inte får en halv till, som extra lök på laxarna? Man kan bli illamående för mindre självömkan. Är det så att de inte ens är läskunniga, de där. Har de kanske befunnit sig på nån annan planet? De verkar helt ha missat att de faktiskt är delansvariga för att ha satt hundratusentals människor rejält på pottkanten. Ibland hotas det med att de skulle lämna landet, vilket snart mer börjar bli hopp om ett löfte.

snön ligger blöt på taken...
Efter min första bugg-kurs ( va´kul det var!) somnade jag mitt i den dokumentär som handlade om katolska kyrkans mörkläggning om pedofili i USA. F-n åxå. Senaste turerna i Vatikanens egna bevisföring att de inte lever i nutid är ... saknar ord! Nioårig flicka våldtas av styvfar, blir med tvillingar, bannlyses - flickan alltså. Intet ont ord om förövaren.
Nå, så vaknade jag upp vid halv tre och konstaterade att det snöade. Tur att jag bokat in tid för klippning av tonat hår, för sånt piggar upp, för jag vill inte se mer moddig snö längre.
Innan lockarna trimmats hade jag en intressant mail-växling med the honorable member of Parliament, Mr Hunter, från Syd-Australien, som undrade om inte handikappade män i Sverige led efter att vi infört sex-köpslagen. Hm.
Umeå-trip, Strömsundsvisit känns som långt tillbaka i tiden. Efter att ha mottagit "folkets jubel" genom att avgå som ordförande för partidistriktet talade jag i Falun på den Internationella kvinnodagen. I morgon drar jag till Luleå för att samtala om människohandel med diakoner m fl i Norrbotten. The show goes on, liksom.